Skulle fiskat magiska på magiska Em söndag och måndag. Men ibland vill verkligheten annorlunda så jag har tvingats avboka. Mycket trist. Tankar på Mörrum nästa helg piggar dock upp en hel del.

Så istället följer jag fisket via Pontus ”Lorden” Gunlycke  som livebloggar på salmoniserad.se.

Lorden inledde med en fin lax i Lawson Pool.

Laxhona på 109 cm bjöd på premiärfest!

Så var det äntligen dags! Flugfiskesäsongen 2012 stod för dörren och som jag längtat. Vintern var i år extra frustrerande eftersom det egentligen aldrig var någon vinter. Men ändå tvingades man vänta på att klockan skulle slå mars och säsongen starta.

På numera tradionsenligt manér inledde jag tillsammans med ett gäng entusiastiska kamrater, Klas, Christian, Christian, Allan, Johan, Lorden och Sluken, säsongen med två dagars fiske på Dahlboms sträcka i Mörrumsån. Sträckan, som inte tillhör Sveaskogs vatten, har premiär ett par veckor tidigare än flera andra av Mörrumsåns sträckor och passar därmed som handen i handsken. Vi skulle fiska dag fyra och fem och därmed avlösa kompisarna på fiskeresor.nu som med extrem framgång fiskat de tre första dagarna.

Jag och Klas kom upp tidigt på lördagseftermiddagen, fyra timma innan vi skulle samlas, och kunde givetvis inte låta bli att åka upp till sträckan och prata med fiskarna på plats. Och när Mattias Helde erbjöd oss att fiska, eftersom halva deras sällskap redan lämnat, steg temperaturen. Väntan och längtan kortades i ett enda erbjudande med 15 timmar. Tack Mattias!

Foto: Jonke Höglund

Visade Klas, som är ny på tvåhandsfiske, lite grundläggande kastteknik. Och så fort han antydde att han nog förstått hur det hela fungerade, gled jag snabbt och kanske lite för lätt ned till slutet av sträckan. Till samma plats där jag lyckades locka ett par våröringar till hugg för ett par år sedan. Tacklade spöet med en elak och snabbsjunkande Guideline S3/5/7 och längst ut en liten svart och brun Tellisfluga. Jodå samma fluga som lockade tidigare nämnda våröringar till hugg. Ett  helt logiskt val; jag visste ju att de fungerade och därmed äntligen något som kunde ge självförtroende i fisket. Dessutom hade sällskapet före oss mest fiskat med stora flugor och att göra annorlunda är väl det mesta tips jag fått från duktiga laxfiskare under då år jag försökt.

Kast ett var inte snyggt. Inte heller kast två, tre eller fyra. Linan var tung och jobbig och jag gick i botten på varje kast. Men i tionde kastet hände det! Precis när linan vände upp drog det till rejält! Och när jag höjde spöet drogs det med full kraft ned mot ytan flera gånger i följd. Underbart! Fisk på kroken! Första rundan på säsongen med nytt spö, ny rulle och ny lina! Om jag hade haft sinnesnärvaro nog, hade jag behövt nypa mig i armen. Men fisken på andra sidan ville annorlunda och krävde min fulla uppmärksamhet. Tjurig och arg parkerade den nedströms på en knapp klumplängds avstånd och med jämna mellan mellanrum nya arga hugg med spöet mot ytan. Vrålstark! Kompisarna Klas och Jonke hade nu hunnit ned och ett “fisken-sitter-kvar-lugn” spred sig. Det kändes så fantastiskt bra att stå och drilla fisk! Vilken känsla! Efter cirka fem minuter fick fisken plötsligt fart och fajten övergick till flera rusningar som alla bjöd på backing! Men till slut kom den in och en rejäl paddel visade sig och slog argt i ytan ett par gånger innan jag kunde landa den. Och efter mätning och foto var det fantastiskt att få återutsätta laxen och se hur den snabbt simmade iväg. Underbart! Fisken var 109 cm lång och förvånansvärt rund för att vara en utlekt lax.

Christian Barrett med 97 cm hybrid! Foto: Klas Oskarsson

Kommande två dagar gick det betydligt trögare för mig, men desto bättre för några andra. Allan lande en fin hybrid nästan direkt på söndagsmorgonen och strax därefter slog Christian till med sitt livs första lax och tvåhandsfisk! Sedan var det lugnt ett tag innan Christian slog till igen. Och igen! Efter ett tiotal resultatlösa besök vid ån gjorde han en Mörrum Grand Slam – Lax, öring och hybrid. På en och samma dag! Ännu en laxfiskare fast i träsket. Och när Christian dessutom lyckades knäcka sitt nya spö var vi alla överens om att han var alla redskapshandlares dröm! På seneftermiddagen var det Johans tur och även han fick förmånen att drilla och landa sin första tvåhandsfisk; en hybrid. Dagen efter var det trögare, storm, hagel, snö och sol omvartannat. Sluken lyckades dock lura en öring till hugg och därmed fick vi skriva i fångstjournalen även denna dag! Slutet gott. Mycket gott!

Johan drillar fisk och Lorden väntar på att taila. Foto Jonke Höglund.

En veckas magiskt laxfiske i River Dee nedklippt till tre minuter och femtio sekunder.

Jag måste erkänna att den stora regnbågen jag fick förmånen att landa i november skapade vissa begär. Inte efter regnbåge, även om en och annan sådan fisk gärna får ta min fluga, nej utan efter en enhandsutrustning. Den jag har är från 1988 och jag lovar, det är inte lika roligt att drilla fisk på en sådant spö och rulle som det är med moderna grejor. Nu kunde jag i och för sig skaffat ett nytt enhandsspö för längesedan, men på grund av min iver att lära mig fiska lax och havsöring så har tvåhandsprylar lockat mer. Och den djungeln är som bekant härligt frodig och väldigt tät!

Men nu har jag slagit på stort! I ren nyårsiver gav jag mig ut på jakt och hittade jag ett i stort sett oanvänt Loop Evotec klass 6 på laxfiske.nu, en Danielsson LW4seven och några guidelineklumpar. Härligt som attan bortsett från en sak: Det är is överallt.

M Å S T E  F Å  F I S K A  S N A R T !

Livebloggandet har det blivit allt mindre av under 2010 för min del. Förklaringen är enkel. Under min tidiga vårresa till Skottland, lyckades jag med konststycket att tappa min iPhone i River Dee. Jag försökte mig på att blogga när jag stod utvadad till midjan… Därmed försvann möjligheten för livebloggande ett tag. Och när jag väl införskaffat en ny, ja då var jag inte längre lika sugen på att plocka fram telefonen och fixa med inlägg på den lilla, lilla skärmen och riskera att bli av med ännu en.

Men nu ska det bli ändring på det. En iPad är införskaffad och med den trådlöst bredband. Alldeles lagom tung för att kunna ha med i ryggsäcken och alldeles tillräckligt stor för att jag inte ska lockas att plocka fram den när jag står utvadad.

Hade hoppats på att kunna inviga den imorgon. Men fick precis besked på att den planerade turen till Harasjömålas flugström blev inställd på grund av snö och kyla. Riktigt, riktigt tråkigt. Jag har verkligen sett fram emot att få fiska fluga åtminstone en gång till i år. Men vad göra?

Det trista beskedet kom för övrigt som ett meddelande på min iPad. Det är väl sådant som kallas ironi.

Pontus ”Lorden” Gunlycke har i dagarna lanserat sin nya blogg: Salmoniserad – Flugfiske efter Lax och Havsöring. En stilren, träffsäker och alltid intressant fiskeblogg som dagligen förtjänar besök!

Lorden med en “riktig” Emå-öring.

Fiskekompisen Joakim Karlsson vägrade vara tyst när Borlänge Energi försökte sälja ”miljövänlig” el från vattenkraft. Men istället för att bara gnälla för de närmaste, tog han frågan längre och har nu KO-anmält företaget! En insats som både är viktig och inspirerar! Bra jobbat Jocke, riktigt bra jobbat!

Tidningen Dala-Demokraten publicerade idag en artikel om frågan. Klicka här, eller på bilden, för att läsa den.

Danielssons generösa 30% rea är enligt vissa uppgifter på väg att ta slut. Vågade inte vänta längre utan passade idag på att införskaffa en L5W 6nine; en rulle som kan fungera både till mitt Loop Multi-spö, klass 7/8 och till ett framtida enhands-laxspö. Och med tanke på hur extremt nöjd jag är med mina två andra Danielsson-rullar, så lär denna sannolikt inte bli en besvikelse. Låt det nu bara bli vår så att den kan få invigas!

I brist på laxfiske ägnar jag dagen åt att mysa med mina fiskeprylar. Sorterar flugor, krokar och klumpar. Sköljer av och hänger på tork. Och så givetvis lite extra kärlek åt den nya kombination som ska få följa mig under nästa säsong; min Danielsson L5W 8twelve och mitt nyköpta G. Loomis Stinger GLX, 13 fot, klass 8/9. En riktigt snygg kombination som jag verkligen längtar efter att få inviga. Till dess får jag hålla till godo med att sitta och fånstirra på den. Inte så dumt det heller faktiskt.

En enorm regnbåge tog flugan i sista kastet! OBS: jämför storleksrelationen mellan fisk och rulle med bilden på fisken längre ned på sidan.

Gick upp tidigt. Jobbade. Jobbade. Jobbade. Klar klockan tio. In i bilen. Två timmar full gas till Blekinge och flugströmmen i Harasjömåla. Kom fram precis innan klockan tolv då fiskekontoret stängde. Plockade upp mitt kort i farten och körde de sista kilometrarna fram till strömmen. Förväntningarna varvades med hunger. Hade inte hunnit med någon lunch och insåg att mat fick jag vara utan. Det var precis fem timmar till det skulle bli mörkt!

Tacklade mitt enhandsspö från forntiden, ett ABU Conolon 1000, med en sjunklina och en vit rejält förtyngd streamer. Gick ned till strömmen och stötte genast ihop med en medfiskare som lyckats landa en fin regnbåge på förmiddagen på cirka fyra kilo! Förväntningarna höjdes än mer och äntligen kunde jag lägga ut första kastet. Ännu ett och ännu ett. En skön och realistisk känsla började infinna sig. Jag var äntligen ute vid vattnet igen och om det skulle bli regnbågsfajt så var det dags att kämpa och ligga i. De stod inte på kö för att hugga!

Jag gick ned till den lilla poolen där jag landade ett par fina regnbågar i våras. Fiskade av den ordentligt, men såg ingen fisk och kände framförallt inget. Tände min pipa och fick sällskap av ett ettrigt regn. Och när jag stod där kom en medfiskare förbi och han berättade att han haft en fisk uppe och vänt vid flugan, men hugget hade uteblivit. Sedan tipsade han mig att fokusera på de djupa partierna framför nackarna i varje pool.

Gick uppströms igen och stötte ihop med medfiskare nummer ett igen. Han hade precis landat dagens andra fisk, även den i fyra kilos klassen! Oliv är det som gäller, tipsade han om när jag sneglade på hans fluga.

Attans. Saknade olivfärgad fluga och just nu kändes det som att det var det enda som fungerade. En märklig och mycket fånig tanke, jag vet, men likaväl var den där. Rotade i asken och fann en gulgrön fluga och det var bara för mig att konstatera att mer oliv än så här blir det inte. Knöt på flugan och började fiska av ännu en pool. När jag kom längst ned mot nacken kom hugget i full kraft och på ett par sekunder så hade fisken tagit tio meter lina! Jag vevade för glatta livet för att hänga med. Följde efter och såg plötsligt den silverfärgade torpeden fara upp genom ytan i ett majestätiskt hopp. Och sedan ännu ett och ännu ett. Därefter ny rusning och nya hopp! En bra stund och många hopp senare var det dags för landning. Problem; min lilla håv var storleken för liten och när jag till slut fick i den rymdes knappt halva fisken och lyckades hoppa ur! Vet inte hur jag till slut fick den på land, helt klart är att det inte var snyggt. Det var däremot fisken som var en härligt silvrig hanne på fina 2,17 kilo! Oj vad  kul och oj vad skönt.

Sedan infann sig det där sköna lugnet. Jag hade lyckats landa en fisk, totalt dagens tredje vid strömmen, och min fluga fungerade. Trots att den inte var olivfärgad. Fiskade mig genom ett gäng pooler. Njöt och andades härlig skogsluft. Men inget fisk visade sig och klockan närmade sig mörker med stormsteg!

Vacker regnbågsöring på 2,17 kilo.

Gick ned till en av de bredare poolerna och kastade långa kast över nacken. Lät flugan sjunka och sedan långsamma hemtag. Pang! Ännu en fisk hade tagit flugan och rusade med våldsamt kraft mot mitten av poolen. Mitt gamla klass 6/7 spö högg i så kraftiga tag mit ytan att jag var rädd att det skulle gå av. Jag fick fisken mot mig några meter och sedan vände den och gjorde en ny rusning. Vilken oerhörd kraft! Tredje rusningen gick uppströms mot ett par elaka sprängstenar och sedan in under och upp på andra sidan. Jäklar! Jag sprang efter, fick ned spöet under ytan och fick upp linan på utsidan. Puh! Problemet var dock inte över eftersom jag verkligen inte vill ha den bland de stora stenarna. En träd stod i vägen för min marsch och jag fick trycka mig mot det och trassla spöet genom alla grenar på andra sidan stammen. Lyckades och hade nu fisken där jag ville ha den. Då såg jag den och även om jag inte kunde avgöra storleken var det helt uppenbart en stor fisk och framförallt en bred fisk! Kampen fortsatte och jag fick in den på kort lina, men den verkade inte alls bli trött. Och med jämna mellanrum nya stenhårda rusningar. Sneglade åt håven, men slog bort tanken. Inte en chans att denna fisken skulle rymmas! Till slut, efter cirka femton minuters stenhård fajt, fick jag in den till kanten och kunde lyfta den i gälen. Lyfte upp den ur vattnet och bara stirrade på den. Vilken regnbåge! Och vilken helt fantastisk kamp den bjöd! Gick upp till invägningen och att det var fråga om ett rejält personbästa var ingen tvekan, men jag blev paff när jag såg vikten: 5,89 kilo!

Under fajten hade det hunnit mörkna så det blev inte mer fiske. Men jag lovar, det var helt ok!